Jag har undrat över detta de senaste dagarna speciellt. Många av oss kristna talar om både det ena och det andra. Vi kan tala om det vi menar är viktigt i förkunnelsen eller i det kristna livet, t.ex. så är en del upptagna av att vi ska ta Guds helighet och stränghet på allvar, att vi ska pröva oss, se vår synd osv, medans åter andra är mer upptagna av att Gud är kärlek och förlåtande och att vi inte ska vara så upptagna av att vi är syndare.
Jag känner att jag slits mellan dessa parter och det kan vara väldigt jobbigt till tider, för jag undrar så vad som är sant och rätt? vem ska jag tro? vad ska jag tro? när båda har rätt, men jag ändå känner tvivel...
Blir man lättare lagisk och kritisk, egenrättfärdig och fördömande om man är mer upptagen av Guds helighet och stränghet, för att se synden? blir man mer likgiltig och sovande och lätt mottaglig för all världens frestelser om man mest bara fokuserar på att Gud älskar oss och inte vill någon syndares död?
Varför tycks dessa två partier ha så svårt att hålla samman som bröder och systrar? vad är det egentliga problemet undrar jag? är det inte så att vi har för lite fokus på Jesu gärning på Korset? hans rättfärdighet, att Gud inte kan förlikas med synd och därför sände sin son i vårt ställe.
Evangeliet är ju trots allt dolt för vårt förnuft...evangeliet skapar frid och heliggörelse. En sann heliggörelse kan väl sammanfattas med det Johannes döparen säger: Han (dvs Jesus) ska växa och jag ska avta.
Det betyder inte att mitt liv, sån som Gud har skapat mig, mina egenskaper, min personlighet ska avta, nej tvärtom, så talar Guds ord också om vårt stora människovärde, skapade i Guds avbild, älskade som vi är, trots all synd. Nej, det som ska avta är den egna viljan som inte vill det Gud vill, allt det som går Gud emot, och vi är ju genomsyrade av det.
Det jag skulle önska är att vi kristna skulle vara mest fokuserade på Jesus och korset och hans försoningsverk, jag känner iaf det att jag blir så glad i människor som ofta talar om Jesus och det han har gjort, och det jag känner för dem tror jag är den kristna syskonkärleken som Bibeln talar om. Visst är allt det andra också viktigt, lagen ska förkunnas också, så att vi får ord på synden som bor i oss, mission ska förkunnas, och andra viktiga ting från Guds ord. Men det ska alltid läggas högst vikt på evangeliet, det är det som frälser oss, bara talet om Jesus och hans försoningsverk kan ge oss frid och glädje! där ligger en skatt som vi alla, särskilt de som förkunnar ordet borde gräva lite djupare i innan de står på talarstolen.
Måtte Guds Ande leda dem in i Ordet och öppna våra ögon och öron! Å måtte vår käre Fader i himlen, som är så oändligt tålmodig mot oss, föra oss till korset och försoningen, måtte vi kristna försonas och möta varandra med kärlek till Jesus och till varandra, trots olika meningar om ting som bibeln inte alltid är helt klar på.
Låt mig få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord.
Sjung för mig sången så dyrbar
skönaste sång på vår jord.
måndagen den 23:e augusti 2010
lördagen den 5:e juni 2010
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus
Detta är en sång jag är glad i, som ger mig tröst när jag är modlös, tröstlös och utan hopp. Jag upplever att Jesus döljer sig och livet är tungt. Då är denna sång iaf en liten tröst, även om jag kan vara länge modlös innan ljuset bryter igenom mörkret så finns en liten flamma med hopp; någonstans bland alla skuggorna står Jesus:
Finns det kors alltför tunga att bära,
blir prövningen stundom för svår.
Finns det ingen som ser dina tårar,
och ingen som nöden förstår.
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus,
för att hjälpa dig i nöden är han där.
Ser du efter ska du finna att där står han
för att lätta alla bördor som du bär.
Har de brustna förhoppningar skugga,
förvandlat din dag uti natt.
Kanske allting dig synes förgäves och
trons låga flämtar så matt.
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus...
Kanske molnen har kommit för solen,
så livet syns mörkt för din del.
Är du bitter kan hända i hjärtat
att drömmen om lycka slog fel.
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus...
Finns det kors alltför tunga att bära,
blir prövningen stundom för svår.
Finns det ingen som ser dina tårar,
och ingen som nöden förstår.
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus,
för att hjälpa dig i nöden är han där.
Ser du efter ska du finna att där står han
för att lätta alla bördor som du bär.
Har de brustna förhoppningar skugga,
förvandlat din dag uti natt.
Kanske allting dig synes förgäves och
trons låga flämtar så matt.
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus...
Kanske molnen har kommit för solen,
så livet syns mörkt för din del.
Är du bitter kan hända i hjärtat
att drömmen om lycka slog fel.
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus...
fredagen den 7:e maj 2010
Utdrag ur "En vei fra frykt til trygghet" av Gunvor Rekstad (s.23f)
"Får jeg stille deg et par spørsmål?
Øyenkontakt – har du tenkt på øynene til Jesus noen gang? Hvordan er øynene hans når de ser på deg?
Er de sinte og vil straffe deg eller ødelegge deg?
Det er faktisk ikke slik at så sinna var Gud verden og på deg og meg at han ble nødt til å sende Jesus.
Øynene hans er heller ikke bedrøvet, som om de skulle si "å nei, å nei, at du kunne skuffe meg slik. At du kunne gjøre dette mot meg etter alt jeg har gjort for deg". Nei, det er ikke slik at så skuffet var Gud over verden og over deg og meg at han så ikke noen annen råd enn at han fikk sende Jesus.
Øynene som møter deg når du våger å heve blikket og se på Jesus, er øyne som forstår. De er varme. De stemmer med Guds eget ord om at så høyt har Gud elsket verden og deg og meg at han av sin frie vilje valgte å sende Jesus. Ut fra et kjærlighetsmotiv ordnet han opp i elendigheten.
Denne klærligheten vil synes i Jesu øyne, slik at det er kjærlighet du kan lese der. Kjærlige øyne, som lider med deg og gleder seg med deg, oppmuntrer deg og smiler til deg, slik du trenger det. Av bare nåde.
Nåde er det også at han har tid til deg, lytter, hører på deg, gir deg sin udelte oppmerksamhet når du henvender deg til han.
Der blir du hørt. Han hører både det sagte og det usagte fra munn og hjerte. For han er du verdifull nok til at han lytter, bruker tid på deg, forstår og engasjerer seg. Nettopp det som må til for at et barn skal kjenne seg elsket av sine foreldre. Slik er han.
Heldigvis er det ikke slik at for å få kontakt, må du stille deg i køen av alle trengende som venter på å komme fram til han med sine behov – vente på tur. Nei, det er ikke slik med Gud. Han er ikke bare en far. Han er en himmelsk Far, som har tid nok til alle."
Øyenkontakt – har du tenkt på øynene til Jesus noen gang? Hvordan er øynene hans når de ser på deg?
Er de sinte og vil straffe deg eller ødelegge deg?
Det er faktisk ikke slik at så sinna var Gud verden og på deg og meg at han ble nødt til å sende Jesus.
Øynene hans er heller ikke bedrøvet, som om de skulle si "å nei, å nei, at du kunne skuffe meg slik. At du kunne gjøre dette mot meg etter alt jeg har gjort for deg". Nei, det er ikke slik at så skuffet var Gud over verden og over deg og meg at han så ikke noen annen råd enn at han fikk sende Jesus.
Øynene som møter deg når du våger å heve blikket og se på Jesus, er øyne som forstår. De er varme. De stemmer med Guds eget ord om at så høyt har Gud elsket verden og deg og meg at han av sin frie vilje valgte å sende Jesus. Ut fra et kjærlighetsmotiv ordnet han opp i elendigheten.
Denne klærligheten vil synes i Jesu øyne, slik at det er kjærlighet du kan lese der. Kjærlige øyne, som lider med deg og gleder seg med deg, oppmuntrer deg og smiler til deg, slik du trenger det. Av bare nåde.
Nåde er det også at han har tid til deg, lytter, hører på deg, gir deg sin udelte oppmerksamhet når du henvender deg til han.
Der blir du hørt. Han hører både det sagte og det usagte fra munn og hjerte. For han er du verdifull nok til at han lytter, bruker tid på deg, forstår og engasjerer seg. Nettopp det som må til for at et barn skal kjenne seg elsket av sine foreldre. Slik er han.
Heldigvis er det ikke slik at for å få kontakt, må du stille deg i køen av alle trengende som venter på å komme fram til han med sine behov – vente på tur. Nei, det er ikke slik med Gud. Han er ikke bare en far. Han er en himmelsk Far, som har tid nok til alle."
lördagen den 1:e maj 2010
Utdrag ur boken "En vei fra frykt til trygghet" av Gunvor Rekstad
(s.25-28)
"Det er to hovedløgner det alminnelige mennesket tror:
1: min egenverdi kommer av det jeg gjør, presterer, får til og lykkes med.
2: min egeverdi kommer av hva andre mennesker mener om meg, om de liker meg.
Følgene blir deretter. Den som leter, han finner, står det. Men når jeg leter etter verdi i aksept og bekreftelse ut fra egne prestasjoner og andres meninger om meg, da finner jeg ikke indre trygghet. Jeg finner usikkerhet og frykt: frykt for å misslykkes, frykt for å bli avist, frykt for straff. Og jeg finner skam. For jeg vil skamme meg over meg selv når jeg ikke klarer å bli bedre, eller greie det bedre, og andre aviser meg. Og mindreverdsfølelsen er der. /.../
Å leve slik, er å leve på en løgn – løgnen om hva som gir meg min sanne verdi. De strever jeg for å finne verdi andre steder enn hos Gud – utenfor hans kjærlighet. /.../
Huset mitt er da bygget på sandgrunn (Matt 7:26f).
Når livsstormene kommer, faller huset og fallet blir stort. Og jeg lengter slik etter noe trygt og sikkert som ikke skal avhenge av meg eller andre mennesker – noe varig og stabilt. Jeg lengter etter fred og ro inn i usikkerheten.
Gud tilbyr en genuin grunnvoll for en indre trygghet, slik at livet ikke brukes til å unngå feil og katastrofer. Hvor blir det av lykken i livet, hvis det gode liv faktisk dreier seg om å unngå ting?
Klok er den mann og kvinne som bygger sitt hus på fjell: på hva Gud och Guds Ord sier om han og henne. Den som har sin egenverdi grunnfestet i hva Gud mener, velger Guds løsning i sin søken etter selvtillit og indre trygghet."
"Det er to hovedløgner det alminnelige mennesket tror:
1: min egenverdi kommer av det jeg gjør, presterer, får til og lykkes med.
2: min egeverdi kommer av hva andre mennesker mener om meg, om de liker meg.
Følgene blir deretter. Den som leter, han finner, står det. Men når jeg leter etter verdi i aksept og bekreftelse ut fra egne prestasjoner og andres meninger om meg, da finner jeg ikke indre trygghet. Jeg finner usikkerhet og frykt: frykt for å misslykkes, frykt for å bli avist, frykt for straff. Og jeg finner skam. For jeg vil skamme meg over meg selv når jeg ikke klarer å bli bedre, eller greie det bedre, og andre aviser meg. Og mindreverdsfølelsen er der. /.../
Å leve slik, er å leve på en løgn – løgnen om hva som gir meg min sanne verdi. De strever jeg for å finne verdi andre steder enn hos Gud – utenfor hans kjærlighet. /.../
Huset mitt er da bygget på sandgrunn (Matt 7:26f).
Når livsstormene kommer, faller huset og fallet blir stort. Og jeg lengter slik etter noe trygt og sikkert som ikke skal avhenge av meg eller andre mennesker – noe varig og stabilt. Jeg lengter etter fred og ro inn i usikkerheten.
Gud tilbyr en genuin grunnvoll for en indre trygghet, slik at livet ikke brukes til å unngå feil og katastrofer. Hvor blir det av lykken i livet, hvis det gode liv faktisk dreier seg om å unngå ting?
Klok er den mann og kvinne som bygger sitt hus på fjell: på hva Gud och Guds Ord sier om han og henne. Den som har sin egenverdi grunnfestet i hva Gud mener, velger Guds løsning i sin søken etter selvtillit og indre trygghet."
lördagen den 9:e januari 2010
Jultider :)
Ja, nu är ju det här lite försenat, jag skulle ha skrivit i december, men det får nog bara vara ett litet återblick :)
Vi hade riktig julstämning i hjalmarjohansensgaten 276, ja redan i november så hade vi börjat med julstämningen. Vi hade julmusik, massa clementiner, ljus och kalender och jag lagade en julstjärna av papp som vi hängde upp. Så gjorde Maria Therese och Line det här fina pepparkakshuset som jag och Maria pyntade. :)
Tack för år 2009 :)
Vi hade riktig julstämning i hjalmarjohansensgaten 276, ja redan i november så hade vi börjat med julstämningen. Vi hade julmusik, massa clementiner, ljus och kalender och jag lagade en julstjärna av papp som vi hängde upp. Så gjorde Maria Therese och Line det här fina pepparkakshuset som jag och Maria pyntade. :)
Tack för år 2009 :)
toving i stua
Idag har jag och Ågot tovat tofflor, eller rättare sagt...prövat å tova. Resultatet vart inte helt som vi hade tänkt. Vi hade tydligen fel typ av ull. Men det var kul ändå, iallfall en lite stund, tills jag tappade tålamodet...hehe ;) jag är nog en aning perfektionistisk av mig, men då är det skönt å ha Ågot här, för hon tar det inte så seriöst. Jag har så mycket å lära av henne :)
Här ser ni resultatet av dagens projekt som tog flera timmar...:P
Ja, som ni ser så vart det inte så lyckat, iallfall inte mina "tofflor", men man lär sig av sina misstag :)
ja, man lär så länge man lever, eller "man lever så länge man lär" som Öystein sa, eller "man lär så länge man leker" som hans bror menade...
jaja...bara man inte låter sig nedslås av att man misslyckas ibland, men lär sig å se det roliga i det. Å det här såg ju iaf väldigt tokigt ut...haha :D
Men det kan ju alltid användas till nåt, typ modern konst eller nåt...:P det var iallfall kul å pröva :) men nästa gång så tar jag å stickar ett par toffler å hiver dom på vask :) enkelt å greit!
Här ser ni resultatet av dagens projekt som tog flera timmar...:P
Ja, som ni ser så vart det inte så lyckat, iallfall inte mina "tofflor", men man lär sig av sina misstag :)
ja, man lär så länge man lever, eller "man lever så länge man lär" som Öystein sa, eller "man lär så länge man leker" som hans bror menade...
jaja...bara man inte låter sig nedslås av att man misslyckas ibland, men lär sig å se det roliga i det. Å det här såg ju iaf väldigt tokigt ut...haha :D
Men det kan ju alltid användas till nåt, typ modern konst eller nåt...:P det var iallfall kul å pröva :) men nästa gång så tar jag å stickar ett par toffler å hiver dom på vask :) enkelt å greit!
tisdagen den 1:e december 2009
dikt om TV:n
En engelsk författare som heter Roald Dahl, har skrivit en del barnböcker. En heter "Charlie och chokladfabriken". I den skriver han om fem barn som får komma in i en fabrik som länge har varit stängd för allmänheten. Ett av barnen ska få ärva den fantastiska fabriken. Men alla barnen utom huvudpersonen är inte särskilt gott uppfostrade. En är glupsk, en är förfärligt bortskämd, en ska bara vinna hela tiden och en är en riktig TV och TV: spels nörd. Och om denna pojke blir det sjungen en sång av de som jobbar i fabriken. Så här går den:
Det viktigeste vi nå har lært
hva angår barn, det må ha vært
å sørge for de slipper fri
for all slags fjernsynskikkeri.
I nesten hvert et hjem vi vet
der sitter barna tett i tett
med åpen munn og stive blikk
og venter på hvordan det gikk
med det de knapt kan komme på
hva var – en time etterpå!
De ser på likt og ulikt, alt
som sendes, rett å galt
til øynene mest spretter ut
(forleden kveld så vi en gutt
som det var gått så sørgelig,
ja rent ut sagt forskrekkelig,
at øynene var hoppet ned
og trillet kulerundt av sted
mens gutten satt der, blind og stum
og angret nok han var så dum!)
Å jo, de holder saktens ro
(især hvis de er fler enn to),
lar vær' å slåss og rive ned
så mor kan være litt i fred.
Men har du aldrig tenkt litt på
hva dette gjør med dine små?
At tanken dør og ånden sløves,
at fantasien helt bedøves!
Og hjernen blir så bløt som smør
og alt de ikke ser er gørr!
Ja se nå bare på din pode:
når lærte han å bruke hodet?
Du roper høyt: hva skulle de
vel finne på hvis ikke vi
slår fjernsynsapparatet på
og vi får fred? Hva skal vi så
underholde barna med?
Kanskje du kan si oss det?
Og svaret er: hva gjorde de den tid
det ikke var no' kikkeri?
Det skal jeg si (du husker nok)
hvor de var opptatt av en bok?
Eventyr fra land og riker,
heltemot og pene piker, skatteøyer, elefanter,
sirkusliv og snille tanter!
Dyr og fugler, storm og kav,
det store LIV de øste av!
Bokreolen ble en bro
som førte fra det sted de stod
til et sted der noe mystisk
(de kalte det visst «mystifistiskt»!)
lå og ventet på den som
bare vendte bladet om!
Tykke bøker med bokstaver
var de beste julegaver.
Bøker opp og bok i mente!
Mye annet måtte vente
til de var ved bokens ende,
ikke flere blad å vende!
Noen bøker visste alt.
I andre bøker ble fortalt
at du kunne lage hva
som helst du ville ha!
Eventyr og sang og viden
-alt de lærte før i tiden!
Vil du ha en god idè?
Pakk så TV apparatet ned!
Knus det, kast det, hva du vil!
Gjør det nå og ikke spill
barnas tid med alt som flimrer,
alt som skremmer og som glimrer
med sin tomhet og sin råskap.
Noen kalle det for morskap!
Etterskrift: Se nå på Mike Teve -
er det slik ditt barn skal leve?
I morgen, kanskje, får vi høre
om det er noe vi kan gjøre,
eller han skal måtte svi
for sitt fjernsynsplageri!
Om han ikke er på plass,
får vi si: DET ER TIL PASS!
Ur Charlie og sjokoladefabrikken av Roald Dahl
(Umpa-Lumpafolkets sang om Mike Teve)
Det viktigeste vi nå har lært
hva angår barn, det må ha vært
å sørge for de slipper fri
for all slags fjernsynskikkeri.
I nesten hvert et hjem vi vet
der sitter barna tett i tett
med åpen munn og stive blikk
og venter på hvordan det gikk
med det de knapt kan komme på
hva var – en time etterpå!
De ser på likt og ulikt, alt
som sendes, rett å galt
til øynene mest spretter ut
(forleden kveld så vi en gutt
som det var gått så sørgelig,
ja rent ut sagt forskrekkelig,
at øynene var hoppet ned
og trillet kulerundt av sted
mens gutten satt der, blind og stum
og angret nok han var så dum!)
Å jo, de holder saktens ro
(især hvis de er fler enn to),
lar vær' å slåss og rive ned
så mor kan være litt i fred.
Men har du aldrig tenkt litt på
hva dette gjør med dine små?
At tanken dør og ånden sløves,
at fantasien helt bedøves!
Og hjernen blir så bløt som smør
og alt de ikke ser er gørr!
Ja se nå bare på din pode:
når lærte han å bruke hodet?
Du roper høyt: hva skulle de
vel finne på hvis ikke vi
slår fjernsynsapparatet på
og vi får fred? Hva skal vi så
underholde barna med?
Kanskje du kan si oss det?
Og svaret er: hva gjorde de den tid
det ikke var no' kikkeri?
Det skal jeg si (du husker nok)
hvor de var opptatt av en bok?
Eventyr fra land og riker,
heltemot og pene piker, skatteøyer, elefanter,
sirkusliv og snille tanter!
Dyr og fugler, storm og kav,
det store LIV de øste av!
Bokreolen ble en bro
som førte fra det sted de stod
til et sted der noe mystisk
(de kalte det visst «mystifistiskt»!)
lå og ventet på den som
bare vendte bladet om!
Tykke bøker med bokstaver
var de beste julegaver.
Bøker opp og bok i mente!
Mye annet måtte vente
til de var ved bokens ende,
ikke flere blad å vende!
Noen bøker visste alt.
I andre bøker ble fortalt
at du kunne lage hva
som helst du ville ha!
Eventyr og sang og viden
-alt de lærte før i tiden!
Vil du ha en god idè?
Pakk så TV apparatet ned!
Knus det, kast det, hva du vil!
Gjør det nå og ikke spill
barnas tid med alt som flimrer,
alt som skremmer og som glimrer
med sin tomhet og sin råskap.
Noen kalle det for morskap!
Etterskrift: Se nå på Mike Teve -
er det slik ditt barn skal leve?
I morgen, kanskje, får vi høre
om det er noe vi kan gjøre,
eller han skal måtte svi
for sitt fjernsynsplageri!
Om han ikke er på plass,
får vi si: DET ER TIL PASS!
Ur Charlie og sjokoladefabrikken av Roald Dahl
(Umpa-Lumpafolkets sang om Mike Teve)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)